Hofverberg

Hofverberg

Tucson, Arizona

This blog covers my 2007-2008 exchange year at University of Arizona. Hopefully I will be able to provide you with pictures, facts, stories and one or two smiles!

Enjoy!

Nogales, Mexico

ArizonaPosted by Hofverberg Fri, October 05, 2007 22:21:10

0800 samlades vi vid universitetet och efter en kort introduktion och övergång av dagens inplanerade aktiviteter lämnade vi universitetet 0830 för Nogales, Mexico.
10 timmar senare var vi tillbaka igen.

Home sweet home, tillbaka i ett land dit miljontals människor försöker emigrera varje år, ett land som sätter upp stängsel och borderpatrols, som ser ner på immigranter och som helt klart diskriminerade mellan asiaterna och mig vid US customs. "Have a good day".

Så vad upplevde vi på andra sidan väggen "the wall"?
(det finns två nogales, ett nogales mexico och ett nogales arizona, således en mildare(?) version av väst och östberlin)
först en statligt (mexikanskt) finansierad operation som informerar emigranter om de faror de riskerar att möte i öknen:) (enligt senare utsago sades de vara ngt korrupta också....) därefter ideella organisationen No more deaths följt av middag med en mexikansk familj, möte med en mexikan arbetandes på Borderlinks (vilka arrangerade resan) och avslutningsvis möte med en lokal konstnär (hemsida; www.muralesfrontera.org) som satt upp konst på muren mot USA. Samma konstnär som satt upp ett konstverk på universitetet vid Harvillbyggnaden.

Därefter tågade vi över gränsen.

Så vad lärde jag mig, förutom att jag borde studerat hårdare på spanskalektionerna? Över 200 människor har dött i öknen mellan nogales och tucson bara i år. NAFTA är inte uppskattad bland mexikanare, förvisso skapas det jobb genom att amerikanska företag relocates to mexico, men vinsten går till de amerikanska företagen som inte betalar skatt i mexico och som kan betala en arbetare 40USD veckan i mexico jämfört med 40dollar dagen i USA.

Jag tycker inte om murar. Det fanns ngt skrämmande bekant över väggen. visst, det är ingen berlinmur, och kanske är det såhär man ska bekämpa överinvandring, men jag vet att den fick mig att må dåligt, instängd och ofri.

Det är svårt att summera dagens upplevelser och iakttagelser. iaf i ngt mer sofistikerat och välgenomtängt än att resan präglades av en dålig magkänsla, en stark desinficeringslukt och hetta.

Till Nogales kommer alla möjliga nationaliteter. De visade en bild på en polack som flugit till mexico för att sedan krossa the boarder för att sedemera dö på amerikanskt territorium. Hur främmande är inte det, emmigrationen, från vad jag någonsin upplevt. Desperationen, allt eller inget.

Även om jag alltid älskat usa och gärna velat återvända, känner jag inte den desperationen... trots allt är sverige ok att leva i. Jag kan tänka mig att emmigrera till olika länder för att förbättra min karriär, av ideologiska skäl men inte för att tillgodose mina elimentära behov. Hemma har jag mat på bordet, även om det blivit nudlar den 24e en eller två gånger;) jag har en bostad, min familj och en framtid. så mkt mer än vad många andra har.
Bortskämd, otacksam och hemmablind.
Desperation kommer från att inte ha mat på bordet, ingen karriär att förbättra, inte mer än ett skjul till hus...

Jag har nu gjort min resa till mexico, jag har inte för avsikt att någonsin återvända. dagiset på borderlinks kändes som ett barnhem i afrika eller de fattigaste delarna av sydamerika.
Upplevelsen var som tagen från ett foto som missionärer bär med sig tillbaka från tredje världen.

Vår jord är överpopulerad, det bara är så, pengarna är ojämnt fördelade och utan denna tredje värld (dvs om också de skulle möta en normal levnadsstandard) skulle folk inte kunna vara så rika som de är.

Manpower har kört en enligt mig genial reklam hemma i sverige där de förklarar att y% av alla akademiker jobbar z timmar övertid per vecka medan x% av akademikerna är arbetslösa . Stilla väcker de tanken med frågan är a rbetslösheten bland akademikerna överarbetarnas fel....
Kanske måste vi sänka våra krav. är det morraliskt att jobba så mkt, är det ens bra? blir vi ens lyckligare? ångest, trasiga äktenskap och långa dagar på dagis. vad är priset vi och resten av världen betalar för västerländarens ekonomiska belöning???

jag bara undrar.....

men jag är inte ensam om att ha upplevt ngt nytt, klasskamraten från taiwan var helt asstonished by den spartanska mulltoan, som i stort sett funkar som ett vanligt hederligt utedass och även om jag hatar utedass är jag glad att jag sett ett. för vi är så offantligt bortskämda, så bortskämda att vi borde ha svårare att leva med oss själva än vad vi har......

  • Comments(0)//az.hofverberg.org/#post34